Bäste Club60plusare!
Jag heter Pia F Davidson och är författare. Förutom skrivandet har jag samlat på mig en rejäl samling av erfarenheter genom åren, både yrkesmässigt och privat. Bland annat har jag arbetat som köttmästare, HR-konsult och suttit som styrelseledamot i detaljhandelsföretag. Den brokiga yrkesbakgrunden har gett mig många olika perspektiv och rikligt med stoff att ösa ur när jag skriver.
Min egen uppväxt präglades av en familjesituation där mina föräldrar bar på tunga erfarenheter från krigets Europa. Pappa växte upp i Polen under brinnande krig och fick stå på egna ben redan som fjortonåring. Mamma tillbringade sina barndomsår vid norska gränsen, med kriget ständigt närvarande på andra sidan. Det är självklart att sådana erfarenheter påverkar en hel familj, och i förlängningen mitt eget skrivande. Min drivkraft har alltid varit nyfikenheten och viljan att förstå vad som egentligen rör sig i människors inre. Välkommen att följa med på min resa, genom böckerna och
vidare in i framtida berättelser!
Författarskapet
Mina tre första böcker – Så tuktas en svinpäls, I likets vänkrets och Vänner i nöd, vänner i död, är hårdkokta feelgood med humor och en gnutta skröna. Böckerna
handlar om tre kvinnor som träffas på ett koloniområde av en slump. De tar några groggar och berättar för varandra om sina eländiga liv. Veera som är äldst, tycker ”att så här kan vi inte ha det flickor”. De är rörande överens och bestämmer sig för att starta tre projekt, ett för varje svinpäls de går och drar på. Upprinnelsen till böckerna är min övertygelse om att myndigheter sällan kan lösa människors problem, åtminstone inte mer än i undantagsfall. Vill man till exempel bli av med en stalkare får man oftast ta saken i egna händer. Missförstå mig rätt – jag förespråkar inte att göra exakt som Veera, Miriam och Erika i böckerna, men visst kan det vara lockande att tänka tanken ibland.
Min fjärde bok, Astrids resa, är resultatet av flera års research och skrivande. Historien utspelar sig 1893 i både Stockholm och London. Skrivandet har gett mig
chansen att fördjupa mig i både historia och människors livsvillkor vid förra sekelskiftet. Jag vill kalla boken för en romantisk komedi och den är skriven i Oscar
Wildes anda. Astrid växer upp i stor fattigdom på Ladugårdslandet, det som i dag är Östermalm i Stockholm. Som trettonåring börjar hon arbeta i en köttbutik och arbetar sig upp tills hon en dag blir ägare av butiken. Hon säljer butiken i god tid innan Östermalmshallen öppnar portarna och far ut på en samling romantiska äventyr både i Stockholm och London.
Min femte bok, Thoras arv, kom ut i november 2020. Idén föddes när jag rotade igenom min mamma Thoras och min morbror Finns efterlämnade brev och fotografier. Tillsammans med deras berättelser bildade de en skattkista av minnen och berättelser om hur det var att växa upp i Charlottenberg, vid den norska gränsen under brinnande krig. Som barn vistades jag själv i det som under kriget var Ingeborgs café. Ingeborg var min mammas fostermor och jag kommer fortfarande ihåg hur huset doftade, hur det lät från pendyler och tjutande kaffepannor och hur kökets pärlspont kändes under fingertopparna. Tvärs över gatan låg en mjölkbutik där jag och min syster gick med kannor för att köpa mjölk och grädde. Minnen som i dag känns som små smycken. Boken rör sig omväxlande från 1944 och framåt, samt i nutid. Kärlekshistorier slingrar sig om varandra och i centrum står Thora och Ethel, två kvinnor från olika tider och generationer.
Konsten att bli lycklig, med undertiteln Att beställa en karl, är min sjätte bok och släpptes i oktober 2022. Den handlar om en mogen kvinna som kliver ut ur ett långt äktenskap och plötsligt inser att hon inte riktigt vet vem hon är, vad hon vill eller ens hur hon vill att framtiden ska se ut. Sveken svider och hon famlar efter svar och identitet. Trots det har hon bestämt sig att hon är färdig med karlar. Kanske att hon kan tänka sig en man att promenera och veckohandla med, men inget mer än så. Väninnorna är av annan uppfattning och manar på henne att gå med i en dejtingapp. När jag skrev boken hämtade jag en del manna från egen erfarenhet både av ett långt äktenskap, vilsenheten när det upphör, och inte minst från de mustiga samtal som mina väninnor och jag hade om livet, män, sex och kärlek. Djupa ämnen men skrivna i hoppets ljus. Boken sorterar som feelgood.
Min sjunde bok, Min man försvann – Med is i magen genom helvetet, är självbiografisk och handlar om att vara anhörig till min man som drabbades av personlighetsförändringar som förmodligen berodde på Frontallobsdemens, en ovanlig demenssjukdom som i första hand inte drabbar minnet. Boken är grundad på mina dagboksanteckningar och minnesbilder och innehåller också råd till den som befinner sig i liknande situation. Just nu arbetar jag med ett manus som utspelar sig i mitten av 1950-talet, växelvis med nutid. Arbetsnamnet är Hedvig och Eleonora och handlar om två kvinnor på dryga trettio år, som träffas på Centralen i Stockholm. Hedvig är hemmadotter på en gård i Ystad och har knappt lämnat hemmet under sin uppväxt. Eleonora är rik på livserfarenhet och backar inte när det blåser, hennes bakgrund är också delvis höljt i dunkel. Deras vänskap, handlande och beslut, kastar skuggor till nutiden som behöver redas ut innan deras släktningar kan gå vidare.
