Prinsessan Christina, Arja Saijonma, Carl Jan Granqvist, Claes ”Clabbe” af Geijerstam, Christer Lindarw, Gladys del Pilar och många fler namnkunniga. Det var kändistätt på premiären av filmen Syns vi inte finns vi inte, en dokumentär om Alexandra Charles liv och gärning. Filmen har haft smygpremiär ute i landet, men häromdagen var det stor premiär i Stockholm. Det blev stående ovationer!
– Jag hade gärna sett mer fokus på mitt nuvarande engagemang, kvinnors hälsa. Det finns ju så mycket som vi åstadkommit inom ramen för 1,6 miljonerklubben och 2,6 miljonerklubben. Men jag förstår att kändisar och det vi åstadkom på 70- och 80-talet väcker intresse, säger Alexandra Charles.
Alexandra Charles är glamouren personifierad. För kan det bli mer glamoröst än att vara en nattklubbsdrottning, den som världens alla kändisar vill festa med. Själv verkar hon vilja tona ner glamouren, hon är en hårt arbetande företagare som fortfarande jobbar varje dag.
– Jag har passerat pensionsålder, men för mig är ålder bara en siffra. Det finns så mycket kvar att göra. Jag jobbar fortfarande varje dag. Trots att jag får allt svårare att göra vissa saker själv, förklarar Alexandra Charles som sedan många år lider av glaukom (även kallas grön starr) som gjort henne blind på ena ögat och är på väg att göra även nästa öga mörk.
Härom veckan bytte 1,6-miljonerklubben och 2,6-miljonerklubben namn till Alexandra för kvinnor och hälsa. Så än en gång lånar Alexandra Charles ut sitt namn som varumärke för något hon brinner för.
– Ja, det har varit så mycket förvirring kring vårt namn genom åren. En del tror man behöver vara miljonär för att vara medlem. Alla bör vara medlemmar. Vi är en av Sveriges största kvinnoorganisationer som arbetar för att kvinnor, i alla åldrar, ska känna sig inkluderade och få bästa möjliga livskvalitet – hela livet, säger Alexandra Charles.
Filmen har fått fin kritik
Filmen innehåller både skratt och tårar. Dessutom är filmen fylld av kändisar och berättelser från vad som hände bakom kulisserna.
– Regissören Olivia Kastenbring har gjort ett fantastiskt jobb. Det finns flera poänger som hon lyfter på ett fint sätt. Men ska jag lyfta en enskild sekvens så är det nog den passage i filmen som kallas ”sipping the shoe”. Den sticker nog ut lite, avslutar en skrattande Alexandra Charles och ger oss en cliffhanger á la den nattklubbsdrottning hon är för att locka oss att se filmen.
